Kollektivt vansinne, del 1
Jag känner såhär genast att detta kommer bli en stor grej att ta upp och kommer därför att göra det i flera delar.
och jag tänkte börja med människors beteende!
Ni vet alla(läs alla som åker tunnelbana, buss eller pendeltåg) hur det är. Klockan börjar närma sig 17 och alla människor i hela jävla storstockholm skall åt samma håll som just dig. det är iaf så det känns!
man kommer på tåget, klämmer sig ursäktande förbi människor för att hitta en ståplats där man åtminstonde kan hålla i sig...
Bara det är praktiskt taget omöjligt tack vare människors bristande respekt. Att klämma ur sig ett ursäkta eller förlåt, det ger liksom ingen effekt! Människor är så upptagna med att stänga in sig i sitt eget huvud för att slippa all sorts kontakt med omvärlden!
Det är ju samma sak åt andra hållet också... människor bryr sig inte om att ursäkta sig när de vill komma förbi utan bara trycker på och hoppas att de slipper en kniv i magen!
men när som helst nu... så står jag där med en vässat nr 5 blyerts, blixt stilla och bara väntar på att någon springer in i den... jag kan ju alltid hävda självförvar, eller hur?
man har kommit några stationer utanför centrala stockholm och man känner hur trycket över lungorna börjar lätta samtidigt som det börjar öppna upp sig sittplatser. man tar ett steg mot platsen för att bli omkullknuffad av någon annan som just såg samma plats och tyckte att han hade större rätt till denna, trots att han just kom på tåget. gärna en medelålder man med en fin skinnportfölj, beige hatt med matchande kappa knuten högt ovanför bröstvårtorna!
jaha... jag får väl stå kvar lite till tänker man utan att göra väsen av sig.
någon station senare så finns det många anknytningar och det blir rush för att komma av tåget, och vi som skall vara kvar får hålla i oss för glatta livet för att inte fastna i denna ström av agressiva pendlare som alla skall komma först till bussen.
helt plötsligt ser det ut som att det finns sittplatser åt alla, och man rör sig mot första bästa bara för att mötas av en väska som kastas upp på sätet... varför gör man så?? man har suttit ihoptryckt som packade sillar i 5 stationer, och helt plötsligt så skall det vara tomt på alla platser bredvid en? man ber snällt människan att flytta på sin väska och får i nio fall av tio inte ens en blick, utan människan försöker bara ignorera de som vill sitta.
lite dagismentalitet, jag ser inte dig så du ser inte mig.
man ber snällt igen utan resultat, ger upp och går för att ställa sig på den plats man blivit så van vid, och hoppas på nästa station!
RESPEKT FÖR HELVETE MÄNNISKOR!
Kill em all!!
och jag tänkte börja med människors beteende!
Ni vet alla(läs alla som åker tunnelbana, buss eller pendeltåg) hur det är. Klockan börjar närma sig 17 och alla människor i hela jävla storstockholm skall åt samma håll som just dig. det är iaf så det känns!
man kommer på tåget, klämmer sig ursäktande förbi människor för att hitta en ståplats där man åtminstonde kan hålla i sig...
Bara det är praktiskt taget omöjligt tack vare människors bristande respekt. Att klämma ur sig ett ursäkta eller förlåt, det ger liksom ingen effekt! Människor är så upptagna med att stänga in sig i sitt eget huvud för att slippa all sorts kontakt med omvärlden!
Det är ju samma sak åt andra hållet också... människor bryr sig inte om att ursäkta sig när de vill komma förbi utan bara trycker på och hoppas att de slipper en kniv i magen!
men när som helst nu... så står jag där med en vässat nr 5 blyerts, blixt stilla och bara väntar på att någon springer in i den... jag kan ju alltid hävda självförvar, eller hur?
man har kommit några stationer utanför centrala stockholm och man känner hur trycket över lungorna börjar lätta samtidigt som det börjar öppna upp sig sittplatser. man tar ett steg mot platsen för att bli omkullknuffad av någon annan som just såg samma plats och tyckte att han hade större rätt till denna, trots att han just kom på tåget. gärna en medelålder man med en fin skinnportfölj, beige hatt med matchande kappa knuten högt ovanför bröstvårtorna!
jaha... jag får väl stå kvar lite till tänker man utan att göra väsen av sig.
någon station senare så finns det många anknytningar och det blir rush för att komma av tåget, och vi som skall vara kvar får hålla i oss för glatta livet för att inte fastna i denna ström av agressiva pendlare som alla skall komma först till bussen.
helt plötsligt ser det ut som att det finns sittplatser åt alla, och man rör sig mot första bästa bara för att mötas av en väska som kastas upp på sätet... varför gör man så?? man har suttit ihoptryckt som packade sillar i 5 stationer, och helt plötsligt så skall det vara tomt på alla platser bredvid en? man ber snällt människan att flytta på sin väska och får i nio fall av tio inte ens en blick, utan människan försöker bara ignorera de som vill sitta.
lite dagismentalitet, jag ser inte dig så du ser inte mig.
man ber snällt igen utan resultat, ger upp och går för att ställa sig på den plats man blivit så van vid, och hoppas på nästa station!
RESPEKT FÖR HELVETE MÄNNISKOR!
Kill em all!!
Kommentarer
Postat av: Oskar (Din bror)
Jag antar med tanke på din bitterhet att du själv har blivit utsatt för detta scenario och att det inte är fiktion?
bäst inlägg och att klämma en brun jävel är väl vad vi står för???
Postat av: Micis
Anton, nu har du fångat mitt hjärta ;)
Jag är den som ryter åt folk ; låt folk kliva av först, sen kan ni gå på!!!!!
Detta är mitt absoluta favoritgnäll, kommer nu följa bloggen med spänning.
Det där med tv-programmen var också bra.
Postat av: myran
tack Micis... äntligen en trogen besökare=)
och bror min.. det är väl ändå vad vi står för=)
Postat av: mimis
Anton!!
Lite kul blogg! Men va fan! Du kan inte ändra på stockholmarna! Släng undan väskan och sluta gnälla, eller ta cykeln! Behandla dem som dagisbarn, om de uppför sig som dagisbran!
Trackback
